Manyarasjön nationalpark

Manyarasjön breder ut sig i ett smalt landband vid foten av Riftdalens brant, där skogklädda klippor reser sig mer än 600 m över en grund, alkalisk sjö. Parken är bara 648 km², och ungefär två tredjedelar av den är vatten. Ändå rymmer den en anmärkningsvärd mångfald av livsmiljöer. Du rör dig från grönskande grundvattenskog till gräsmark, genom akaciaskog och ned till sjöstranden, och varje zon har sitt eget djurliv.

Parkens kännemärke är de trädklättrande lejonen. I middagshettan ligger de utsträckta på akaciornas vågräta grenar, ett beteende som går att se med någon säkerhet på bara ett fåtal platser i världen. När vattennivån är den rätta skimrar sjön rosa av flamingor och rymmer även pelikaner, storkar och många andra vattenfåglar. Nära entrén ger grundvattenskogen skydd åt blåapor och några av Tanzanias största babiangrupper.

Eftersom parken är liten ägnar de flesta den en halv dag snarare än flera. Vägen slingrar sig under trädkronorna, förbi varma källor och dammar fulla av flodhästar, innan skogen går över i sjökanten och dess fågelliv. Många resplaner lägger in Manyara för utsiktens skull på vägen från Arusha mot Serengeti och Ngorongoro, eller kombinerar den med Tarangire. De två parkerna kontrasterar vackert: den ena grön och brant, den andra torr och vidöppen.

Mellan juni och oktober är djuren lättast att upptäcka och Riftdalens vägg avtecknar sig skarpt. Fåglarna, flamingorna bland dem, är som talrikast under de blötare månaderna. För dig som vill ha mer landskap och omväxling på norra rundan, utan att offra en hel extra dag, passar Manyara perfekt, och utsikten över branten räcker långt som skäl för stoppet.